Vem tog mitt unika namn?

Förståelse är en förutsättning för att lyckas. Även när det gäller ett så ovanligt uppdrag som att få tag i ett specifikt domännamn kan det därför vara grundläggande att känna till vem du har att göra med, och i bästa fall till och med hur de tänker. I denna artikel kommer vi följaktligen titta närmare på ytterligare ett skäl till varför den domän du behöver troligen redan är upptagen och med största sannolikhet också kräver arbete och pengar att baxa hem.

I artikeln ”Varför är vissa domännamn dyra och svåra att få tag på?” utforskade vi främst traditionella idéer om värde kopplat till domännamn. För en domäninvesterare som bekänner sig till denna tolkning avslöjar data kopplat till namnet vilket värde det har. Om det finns många användare blir värdet högre. Om många söker efter termen så blir värdet högre. Och så vidare. Enkelt.

Denna tolkning har gjort att domäninvesterare ofta samlat på sig stora portföljer av så kallat generiska ”namn” som också är begränsade till bokstavlig betydelse. Till exempel gör det traditionella argumentet gällande att om du är i resebranschen finns inget bättre alternativ än ett domännamn som helt enkelt säger ”TRAVEL” och arbetar du med redovisning finns inget bättre alternativ än ”ACCOUNTING”, och så vidare.

Men för en varumärkesjurist eller för den delen en branding-guru så är det där naturligtvis trams. Likaså är det för en del domäninvesterare inte den bokstavliga etiketten som är avgörande, utan något mer svårgripbart. Det är därför som till synes originella namn också de kan betinga höga köpesummor på andrahandsmarknaden.  

Kundkretsen för en domäninvesterare består utan tvekan av professionella företag, och de namn som dessa företag använder avviker nästan alltid från de traditionella domäninvesteringsprinciperna. Varumärkesvärlden bekräftar denna observation. Varumärkesmässiga namn är nästan uteslutande mer utav unika namn och mindre utav bokstavliga beskrivningar. Ta en extra titt nästa gång du stöter på ett varumärke. Det kommer inte att vara beskrivande på ett generiskt sätt.

Generiska termer relaterade till de produkter eller tjänster som är aktuella sorteras istället som regel bort vid val av namnidentitet. I de sällsynta fall där det finns någon bokstavlig beskrivning i företagsnamn finns det vanligtvis också en särskiljande twist som i slutändan skapar en relaterbar och unik identitet.

Vad professionella företagsnamn däremot verkar överensstämma med är varumärkeskonceptet ”spektrum av särart” som kartlägger särskiljningsförmågan för namn inom ramverket för varumärken. Detta spektrum är en subjektiv karta över hur exklusivt ett namn skulle vara i sitt sammanhang. ”Apple” är till exempel inte alls särskiljande i sammanhanget äpplen, men otroligt funktionellt som ett särskkiljande (och därför ”varumärkesbart”) namn för ett teknikföretag.

Ibland är namnidentiteter också mer eller mindre tomma blad, och denna kategori har därför något som kallas ”inneboende särskiljningsförmåga”. Några exempel kunde vara ”Exxon” eller ”Kodak” eller ”Pepsi”.

Men den här anpassningen till någon form av särart är inte slumpmässig och beror heller inte på hur varumärkeslagstiftningen är utformad. Den uppstår ur ett grundläggande krav på alla namn: förmågan att identifiera något specifikt. Det är en universell princip som är inneboende i alla funktionella namn och naturlig för allt mänskligt språk.

Många mätvärden associerade med den traditionella idén om vad som skapar efterfrågan för ett domännamn ifrågasätts därför av de domäninvesterare som är mer inriktade på vad ett namn är och gör. De strävar istället efter att ifrågasätta traditionella mätvärden och deras relevans. Idén bygger istället på den praxis och intuitioner som ligger till grund för valet av professionella namnidentiteter. Faktorer som är svåra att mäta men uppenbarligen betydande.

Den gren av domäninvestering som kretsar kring principer för namn består av ett mer aktivt, kreativt arbete och har ett bredare omfång än det som traditionella mätmetoder erbjuder.

Ändå kan olika grundbultar längs spektrumet av särart uppvisa olika uppsättningar av attraktiva egenskaper.

Här är några övergripande riktlinjer för domäninvesterare som inriktar sig på namnidentiteter:

1. Korthet: Tilltalande företagsnamn är vanligtvis korta, även om undantag finns.
2. Fonetiskt tilltal: Namnet låter behagligt och är lätt att uttala, i enlighet med fonetiska normer.
3. Semantik: Betydelse, även om den inte är uppenbar, färgar alla namn och skapar tilltal och
   resonans.
4. Originalitet: Att sticka ut från kända normer förbättrar minnesvärdhet och varumärkesbarhet.
5. Helhetsintryck: Kombinationen av samtliga element ger den slutliga effekten. En ny men ändå självklar identitet kan uppstå.
6. Användbarhet:Möjligheten till verklig användning av namnet är nödvändig
   för att ett namn slutligen ska hitta efterfrågan. Hur väl passar det i det enskilda fallet?

Anledningen till att även unika och potentiellt särskiljande domännamn är upptagna av domäninvesterare är alltså oftast inte att någon medvetet och utstuderat försöker slå mynt av just din verksamhet, utan att namnet som sådant har generella egenskaper som skapar efterfrågan.

Det kan tyckas orättvist men det är i grund och botten följden av en mycket rättvis regel som gäller alla domännamn. Först till kvarn.

Med stor erfarenhet av andrahandsmarknaden för domännamn, och med stöd från det globala AWA-nätverket i juridiska frågor, kan Dotkeeper avgöra när ett domännamn måste köpas och vad ett rimligt pris för det är – och när det tvärtom kan handla om cybersquatting.

Om du behöver ett upptaget domännamn men helst slipper befatta dig med andrahandsmarknanden så vet du därmed vart du med fördel kan få hjälp.