I artikeln ”Att köpa en domän som redan är upptagen – Lätt som en plätt?” berörde vi den del av andrahandsmarknaden som handlar om förvärv. Denna artikel ska i stället handla om de utmaningar som kan finnas vid försäljning av ett domännamn. Perspektivet är domäninvesterarens, eftersom de har störst erfarenhet av försäljning. Målet är att skapa inblick i de förutsättningar som råder vid försäljning på andrahandsmarknaden för domännamn.
Okej, så när domännamnet äntligen faktiskt landat i ditt konto – mot alla odds
– är du nu en domäninvesterare? Inte på långa vägar. Du måste också sälja det. Utan försäljning är domäninvesteraren bara en samlare, i bästa fall.
Att sälja domännamn på andrahandsmarknaden är ingen bli-rik-snabbt-modell.
Väldigt få domännamn säljs. De som lyckas att skapa återkommande försäljningar har ofta hållit på länge, och precis som när det gäller konsten att förvärva domäner finns det många olika strategier för att lyckas.
Vissa kanske vill låsa in sina domännamn ”bankvalvet” och bara agera när en mycket målmedveten köpare tvingar dem att låsa upp det igen. Andra kanske aktivt försöker ”flippa” dem så snabbt som möjligt.
För de som är intresserade av en mer tillgänglig och långsiktig strategi finns det en mängd olika tjänster som erbjuder marknadsplats-exponering för domännamn.
I vilket fall som helst måste du om du menar allvar besvara frågor och fatta beslut om hur du bäst optimerar för resultat, precis som i vilken annan verksamhet som helst.
Tuffa frågor kommer som ett brev på posten. Hur ska domännamnet presenteras på ”landningssidan”? Ska du spara på registreringskostnader och kompensera det genom att lägga ner mer tid på administration? Är det mer lönsamt att minimera provision än att maximera exponering? Ska du sätta ett pris på domännamnet eller inte? Och om du ska göra det – vilket pris ska du sätta?
Du måste också bestämma dig för om du ska göra egna uppsökande marknadsföringsinsatser; helt enkelt kontakta folk som kan vara intresserade. Något som kan visa sig vara riskabelt i ljuset av vissa UDRP-beslut, där kontakt med någon som har befintliga varumärkesrättigheter kan leda till förlust. Detta är bara några av de överväganden som krävs.
Historiskt sett, kanske delvis på grund av att det inte fanns många tillförlitliga eller effektiva tjänster, var domäninvesterare mycket självgående. Kanske byggde de ett eget försäljningssystem. Ett sådant system var till exempel det legendariska försäljningsmaskineriet skapat av domäninvesteraren Frank Schilling, som senare blev plattformen Domain Name Sales (DNS), som sedan integrerades i Uniregistry registrar. Efter att ha blivit uppköpt av Godaddy, är Uniregistry nu avvecklat. Om du väljer att gå den vägen, har du troligen omfattande arbete framför dig.
Men även om det fortfarande finns en stark tendens att betrakta varje reduktion av försäljningsintäkter som orättvis, har de flesta domäninvesterare idag kommit förstått att försäljning av domäner kräver uppoffringar. Tillgängliga marknadsplatstjänster börjar möta befintliga krav, och även om konkurrensen lämnar mycket att önska, utvecklas och växer marknaden.
Om du vill att dina domännamn ska synas där potentiella köpare finns, kommer det inte att vara gratis. Om du vill ha de bästa betalningslösningarna, kostar det pengar. Om du vill att någon ska hantera inkommande förfrågningar, köp och leveranser dygnet runt, måste de ha betalt.
Generellt är det nog inte fel att beskriva de två huvudsakliga strategierna för domänförsäljning med rubrikerna ”aktiv” och ”passiv”.
Aktiv försäljning innebär uppsökande marknadsföring direkt till potentiella köpare, för de domäner du äger. En potentiell köpare i detta sammanhang är inte någon som tycker att namnet skulle passa deras nästa projekt eller som ett nytt namn för deras befintliga verksamhet, utan primärt befintliga företag som idag kanske redan finns på ett liknande namn. Även om det ibland kan vara framgångsrikt, är det mycket tidskrävande, och som sagt även riskfyllt.
Om det finns giltiga varumärkesrättigheter kan aktiv försäljning i form av en alternativ stavning eller en kortare version av det befintliga domännamnet visa sig riskabelt. Det är dock många domäninvesterares idé om vad domäninvestering handlar om, och under dessa omständigheter blir listning på marknadsplatser mindre prioriterat.
Den mest populära strategin bygger dock på ett annat tillvägagångssätt, kanske kan vi kalla det marknadsoptimering. En passiv domäninvesterare lägger tonvikten på förvärv och använder externa tjänster för försäljningsmaskineriet. Kalla det outsourcing. De publicerar ofta ett fast pris i ett rimligt intervall, ibland
kallat ”sweet spot”, för att utnyttja det faktum att detta förenklar köpprocessen för köparen, och därför leder till högre försäljningsfrekvens.
För en ”passiv” investerare är urvalet och förvärvet det moment där pengarna tjänas.
Försäljningen är en effekt av tidigare framgångar inom dessa områden. Tjänsterna och strategierna som används för passiv försäljning är också de en effekt av den övergripande idén.
En domäninvesterare som säljer varumärkesvänliga namn drar ofta nytta av en väl utformad logotyp och en uppsättning idéer för användning på landningssidan som fungerar som inspiration för potentiella idéer om ett köp. Detta är inte tjänster som erbjuds i allmänhet, och domäninvesterare som föredrar denna typ av ”merchandising” är därför begränsade till ett fåtal plattformar.
För sökordsoptimerande namn (söktermer som bygger på generiska begrepp för produkter och tjänster) slutar det ofta med att det ser överflödigt och fånigt ut att använda en logotyp. Det är anledningen till att de flesta domäninvesterare med sådana portföljer nöjer sig med en enkel landningssida utan krusiduller.
En gemensam nämnare bland alla domäninvesterare är dock att domänerna listas till salu hos de som erbjuder så kallad Multiple Listing Service (MLS). Det finns i princip två, även om man ibland hör om försök att konkurrera. De fungerar som syndikerade nätverk som domänregistrarer kan ansluta sig till. När de gör det blir en listad domän sökbar i deras specifika domännamnregistreringssökfält. För att uppnå bästa möjliga exponering krävs det att domänen listas med ett fast pris.
Att sälja på det här sättet, antingen genom en provisionsbaserad landningssida eller en provisionsbaserad databaslistning, eller båda, innebär att du betalar ett högt pris när en försäljning sker, ungefär 15-30% av den totala försäljningen går åt till ”kommission”.
På plussidan är det inte alls säkert att försäljningen skulle ha blivit av alls utan exponering, och den sista biten av transaktionspusslet, betalningshanteringen och domänöverföringen, kräver ofta minimal ansträngning från säljarens sida när man använder sig av tredjepartstjänster.
För de mer självgående domäninvesterarna som lever efter devisen ”själv är bäste dräng”, blir transaktionen mer av ett sista steg i processen från ax till limpa. Domänförsäljningar i denna kategori slutar ofta med att man använder en så kallad escrow-tjänst, så att både köpare och säljare kan vara säkra på att den andra parten håller sin del av avtalet. Typiskt sett ligger en escrow-avgift runt 3% av köpesumman.
Förhandling är också en kritisk färdighet för en domäninvesterare, för även om det finns ett fast pris, kommer köpare ofta att försöka förhandla ändå. Att veta när man ska stå på sig och när man ska ge efter kan väga avgörande och betyda skillnaden mellan framgång och nederlag.
Hur du än väljer att gå till väga, är framgångsrik domäninvestering en krävande verksamhet. Det är också en verksamhet som det är socialt accepterat att fördöma, ofta baserat på fördomar och okunskap. Detta kan ibland vara till nackdel för företagare som kan luras att försöka säkra sin varumärkesnärvaro genom att skrämma domänregistranter till underkastelse utan att ha fog för det. Mer om det i nästa artikel.
Läs nästa artikel
Så väljer ni rätt domänleverantör…eller till och med domänpartner: 10 avgörande tips